.

Ja då har jag varit på min tredje begravning på 3½ år. Börjar känna att det sliter på mig. Först min bror, min morfar och nu idag min mormor. 
Jag trodde verkligen inte att jag skulle gråta idag, jag var helt övertygad. Sen såg jag kistan, blommorna, ljusen, kände saknaden och hörde musiken. Då kom tårarna vare sig jag ville eller inte. Alla minnen från Emils begravning kom tillbaka och jag blir arg för att jag inte kunde gråta tills jag inte orkade mer, men chocken stoppade mig.