.

Mot min vilja visar kalendern två år idag and I can't believe that time keep moving on like this.
     Känt mig helt vilsen hela dagen. Haft noll tidsuppfattning överhuvudtaget. Blev inte att jag bestämde mig för att åka till graven förrän nu på kvällen. Skönt att kunna åka själv i år! På vägen svängde jag förbi olycksplatsen. Vad jag vet är det bara mamma och jag som åker dit nuförtiden (även fast det var minst ett år sen jag var dit sist). Korsett stod kvar på sin plats med en stenmur omkring sig. Blev lite mer känsla med mammas ros och mitt ljus.

Graven var lika fint som alltid. Mamma är väldigt duktig på att underhålla med blommor och ljus. Kul också att se att det är fler som kommer ihåg dagen och tänder ljus där.

Känns ensamt utan dig! Jag undrar ständigt vem du hade varit idag om du hade överlevt. Jag önskar du hade kunnat finnas här när jag behövt dig. Jag kommer alltid älska dig storebror! För vad du än gjorde, hur du än gjorde, så såg jag alltid upp till din minsta rörelse. Jag saknar dig!